Utvalda

Välkommen

Det här är inläggets utdrag

Det här är min berättelse. En form av dagbok. Skriver för att minnas och för att bearbeta. För att familj och vänner ska förstå det som jag tvingas igenom, utan att få välja. Detta är en period i mitt liv som jag ska ta mig igenom och därefter komma ut på andra sidan, friskare, starkare och mer levande än någonsin.

Välkommen♥

inlägg

Trevlig helg hörrni!

Man kan knappt tro att denna bild är tagen mitt i vintern. Det skulle likagärna kunna vara tagen vilken sommardag som helst. Ja, förutom avsaknaden av gröna blad på det lilla äppelträdet då..

Som jag längtar efter vårens första värmande strålar, ljusa ljumma sommarkvällar, rose i solnedgång och barfotabarn i trädgården! Låt det gå fort tills vi är där igen!

Nu är det helg igen, en ledig sådan! Äntligen🙏

Nytt år. Nya möjligheter!

Vilket år 2019 blev. Det var verkligen en salig blandning av högt & lågt, toppar & dalar, lycka & sorg. Må 2020 bli lite lugnare, av allt. Framförallt på det känslomässiga planet.

Året började härligt med resor, resor & åter resor. I februari åkte vi till sälen och bodde i fantastiska Stefans stuga! Vilken upplevelse för oss alla!

Direkt efter for jag iväg till österlen och Foodpower med Fantastisk mat och underbar yoga. Det var välbehövligt både för kropp & själ🙏

Köpte genast en blender, drack massor av goda juicer och därefter jobbade jag några pass innan vi åkte vidare till Thailand!

Jag älskar Thailand!! Och att kunna åka dit med familjen är en ynnest🙏

Jag börjad jobba heltid i februari och därefter har det rullat på med jobb, utbildningar och upplärning av nya medarbetare.

Det blev en sommar med massor av roligheter.

Skolavslutning, beachhandboll, kantareller i mängder och otaliga glas vin! Min bror gifte sig, vi njöt av massor med fina kvällar i solnedgång och vi åkte på semester till smögen med svärföräldrar & svägerska. Det blev midsommar hos min kusin i Gärdsköpinge och i vanlig sommarordning gjordes flädersaft och vi noppade jordgubbar i mängder. Oliver blev tonåring och mormor firades en solig sommardag med en stor släktträff på sin 90årsdag.

Vi var på bröllopsfest för våra närmaste vänner & blev bjudna på 70-talsfest hos grannarna. Familjen utökades med en liten fralla & Tyras lag vann guldmedalj i truppgymnastik!

Vi reste till rom och firade min 40årsdag och Daniel gick ner på knä & friade😍 Därefter fylldes hösten med trattkantareller, oräkneliga gympatimmar, handbollsmatcher, fotbollsmatcher, jobb & en godkänd kurs i AMLS!

Vintern blev som tidigare grå och regnig och Charlie vaknade många mornar med frågan ”när kommer snön pappa”. Julafton firades här hemma med mamma mormor daniels föräldrar och barnen. Alltid lika stressigt innan men så slutar dagen med att alla är nöjda och lyckliga. Året slutade med en mycket trevlig nyårsfest hos våra närmaste vänner och ett oskrivet år väntar!

Året 2019 blev året då jag fokuserade på min fysiska hälsa. Jag köpte PT-timmar och fokuserade på styrka och jag ångrar det inte en endaste sekund. Känslan av en stark kropp är det bästa jag gjort!

Även om årets tillbakablick innehåller tonvis av roligheter och kärlek har det oxå kantats av massor med ångest, nedstämdhet och biverkningar av tamoxifen. Det har varit, och är, en utmaning att hitta tillbaka till mig själv och att försöka komma ”tillbaka till livet” är nog det svåraste jag någonsin ställts inför. Våren blev en känslomässig berg och dalbana och en stor sorg då min bästa väns man hastigt och helt oväntat tog livet av sig. När livet plötsligt tar en annan vändning inser man hur viktigt det är att leva medans man lever och i alla lägen försöka hålla blicken fäst framåt. Det är inte alltid lätt och mitt i allt känns det övermäktigt och helt överjävligt. Men så kommer man över på den ljusa sidan igen och plötsligt är stegen lättare igen. Livet, helt enkelt!

må 2020 visa sig från sin bästa sida och bringa lika mycket lycka och kärlek som 2019. Jag kommer fortsätta fokusera på fysisk hälsa och välmående. Jag behöver jobba med mitt jag, finna balans i livet och ett inre lugn. Jag vill vara tacksam för varje dag och skapa förutsättningar för att göra det bästa av varje dag. Och för att nå det fick jag igår den bästa present man kan få av en vän som verkligen känner mig😊

Så, fullfart mot 2020 och därmed önskar jag er allt gott❤️

December!

December kom. Och gick, typ. Tänk att december kan springa iväg lika fort varje år. Och varje år på första advent tänker jag, att detta året ska jag njuta av denna mysiga tid. Fast njuter gör man väl samtidigt!

Jag avslutade november med Mia skäringers No more fucks to give. Jag dig en liten smula när hon inledde med de grövsta vukabulären jag känner till, mest för att det aldrig har förekommit såna ord i min familj. Men halvvägs in i showen, när publikens skratt lagt sig insåg jag att även jag anpassar mig och mina barn till denna vidriga kultur vi lever i. Mycket får man höra på min mansdominerade arbetsplats men jag har aldrig känt mig förtryckt eller objektifierad på något vis, och jag tänker att det är väl ändå en viktig aspekt, känslan man får.

Me too var starten på en helt ny tid, dock lär det nog ta många generationer innan flickor kan gå klädda som de vill utan att ses som sexobjekt.

Men, nu var det december jag tänkte berätta om.

December har varit full av avslutningar. I skolan, på gympa & fotboll och inte minst av julklappsinköp, bak & jobb. En underbar känsla att få vara med, samtidigt med ett ständigt tryck i bröstet och en rädsla som motas. Nu är nu. Då var då och jag tittar på bilder från 2017 och är glad för både då & nu!

2017
2019

Vi har huggit julgran, bakat pepparkakor och druckit mängde av glögg! Vi har slagit in julklappar till sena kvällar, skrivit så pennan glöder och försökt stoppa barnen från att tjuvkika. Vi har installerat kamin, varit på fantastisk konsert med Ken Ring och njutit av gott vin. Jag har somnat de flesta kvällar, tidigt i soffan helt slut efter intensiva och mentalt slitande jobbpass. Jag har fått nedprioriterad min träning och kosten har gått käpprätt åt skogen men jag har varit tvungen att prioritera för att överleva!

Ja just det, jag har ju också gått en tvådagars utbildning i avancerad medicinsk sjukvård och boken till den var det svåraste jag gjort på länge! Men, skam den som ger sig och sviterna av cellgifterna till trots skrev jag provet med bara tre fel & klarade den praktiska slutexaminationen galant och ingen har nog varit mer stolt över sig själv än jag. För att Jag Kan!

Julafton är över och jag har längtat efter juldagen sen länge. Idag ska jag sitta med en bok och en kopp kaffe och njuta! Imorgon är det jobb igen. Nästa år tar jag med föräldraledigt, precis som resten av småbarnskollegorna. Det får vara slut med att tänka på andra, det har jag bestämt!

våga fråga!

Jaha, det var den smärtfriheten. Träningsvila i två veckor och ändå är värken tillbaka. Jag blir sur. På riktigt! Dessutom upptäckte jag inatt, på jobbet, att jag knappt kunde ta mig upp från golvet när jag suttit på knä och efter en stunds gnällande över det kom jag på orsaken. Jag har ju inte tränat. Nåja, imorgon får jag klura ut vilket som är bäst av två onda ting. Eller förresten, jag väntar tills efter helgens bravader. Imorgon blir det julbord med fina vänner & på lördag en dejt med mamma och Mia skäringer. En fartfylld helg kräver sin vila efteråt.

Efter nattens jobb bar det av till Malmö för föreläsning om barn och sexuella övergrepp. Jag blir mörkrädd över hur världen har blivit. Hur ska man kunna skydda sina barn från all denna ondska. Åkte raka vägen hem och pratade med barnen vid middagsbordet. Nu låter det som att jag har bott under en sten och aldrig pratat med mina barn om dagens nätproblematik, för det har jag, ofta. Men så faller det i glömska ett tag och så får man en påminnelse och en knäpp på näsan och inser att världen är så jäkla mycket grymmare än man tror. Jag är iallafall glad att min 9-åring inte hade en susning om vad dickpics var, medans 13-åringen dog en smula mitt över bordet och tyckte jag var världens jobbigaste mamma men som därefter gladeligen berättade både det ena och det andra som händer i cybervärlden.

Dagens uppvaknande var att höra att när barn som utsatts för sexuella övergrepp får frågan om varför de aldrig berättade för någon om vad de utsattes för svarar majoriteten att det var aldrig någon som frågade! Skrämmande att vi alla glömmer bort det viktigaste, att våga fråga. Och därefter, våga agera!!

Snart ska jag förresten bestämma mig om jag ska gå ner lite i tjänst. Ska bara fundera färdigt först😂

Fantastisk föreläsning av Åsa Kastbom

kortison & träningsförbud

Trochanteriten som jag besvärats med sen tidig vår förra året har blivit värre och värre. Skickade ett hotfullt sms med en smiley till en läkarvän som en stund senare gav mig den där kortisoninjektionen jag tackade nej till i våras. Sen fick jag strikta order om vila och att undvika allt som gör ont. Genast lät det som mina egna uppmaningar till mina patienter och jag svarade på ungefär samma sätt som jaja. Typ! Utan träning i tre dagar och mitt humör påverkas därefter, det är ett fint kvitto på vad träning gör för knoppen!

Jag har ju förresten gått till min PT i fem månader nu och jag har verkligen håller mig till mitt mål dvs att öka muskelmassan. Plus 1.8kilo muskelmassa och minus 5kilo i vikt visade förra veckans mätning! Det firar jag med träningsförbud och en himla massa jobbtimmar! Whey💪

Vacker Bild lånad från en arbetskollega, tagen från vårt ambulansgarage.

Från en helg, till nästa och en jäkla massa jobbtimmar däremellan. Men så vips är veckan som man fasade för över och man andas ut! Jäklar vad tiden går fort nu. Jag hinner inte med längre och barnen växer så det knakar!

Köpte min första julklapp idag och har redan ganska bra koll på vad som ska inhandlas till barnen. Både jag & Daniel har äran att få vara lediga på julafton och jag blir alldeles varm av tanken. Förra året firade vi med alla barnen hos mamma. I år blir det hemma hos oss med svärföräldrar och mamma. Men, först november! Mörka november.

Min kropp har varit trött denna veckan och träningen har fått stå till sidan. Det märks framförallt på stelheten när jag inte hinner träna. Men yogade imorse och det gör så gott för både kropp & själ!

Härliga helg!

I fredags var det dags för den årliga mammografin. Bestämde mig för att gå själv denna gången även fast jag kände redan på morgonen att det var tungt i bröstet. Väl inne i undersökningsrummet började tårarna rinna och dom slutade först efter ultraljudet då doktorn tog fram sin OK stämpel och sa att allt det bra ut. Även fast jag inte trodde att hon skulle hitta något är det ändå en sådan lättnad när det är över och jag vet att det är ett år tills jag ska passera dörrarna nästa gång! Gick därefter direkt till jobbet vilket nog var en dålig idé för jag var helt slut resten av dagen. Kollegerna undrade men jag förstod att ingen ville fråga och det var rätt skönt ändå.

Igår var vi hos min bästa vän på middag, vi åt supergod pizza med getost, valnötter & honung, drack alldeles för mycket vin och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi pratade om min senaste tids svacka och att jag nu känner mig så mycket piggare och levande igen och vilken härlig känsla det är och att man ibland mig behöver dyka ner i det mörka för att sedan resa sig och njuta av livet igen. Men när hon sa att jag är som tagen ur en tidningsartikel som den snyggaste och starkaste ”överlevaren”, och att det är svårt att förstå att jag bara för drygt ett år sedan var så sjuk, blev jag allt lite generad. Jag vill inte att folk går omkring och tänker att jag tror att jag är mer än någon annan eller förminskar andra människor. Jag har en stark tro på att man får det man klarar av och jag fick smaka på en rejäl käftsmäll, troligtvis för att en högre makt visste att jag skulle fixa det. Och så länge jag kan och känslan finns tänker jag skapa den bästa versionen av mig själv!

Vilken alldeles fantastisk höstdag det var idag! Lämnade Tyra på handbollsträning och tog oss ner till stranden. Magiskt och en fin avslutning på en fin helg!