Bröstcancer – Innan, efter och mycket däremellan!
Det här är inläggets utdrag
Det här är min berättelse. En form av dagbok. Skriver för att minnas och för att bearbeta. För att familj och vänner ska förstå det som jag tvingas igenom, utan att få välja. Detta är en period i mitt liv som jag ska ta mig igenom och därefter komma ut på andra sidan, friskare, starkare och mer levande än någonsin.
Välkommen♥
Här har ni henne. Världen finaste födelsedagsgris som kom till världen för 9år sedan! Så otroligt envis och viljestark men med ett hjärta fyllt av kärlek och omtänksamhet❤️
Vi började dagen med skönsång och födelsedagspresenter, därefter styrde vi kosan mot Skåne igen.
Vi har haft en helt fantastisk vecka och jag kan knappt förstå att det vi längtat efter sedan i augusti redan är förbi. Vi tar med oss så mycket minnen hem. Jag & barnen kommer aldrig att glömma deras första skidsemester. 
Semester i all ära men nu längtar vi hem till vårt hus, till jobb & skola. Men bara en vecka, sen drar jag och min fina vän till Österlen i 5 dagar. Tjoho, jag ser verkligen framemot det! Det är ingen rast och vila direkt men verkligen ett program inmin smak med fokus på mat, kropp & själ! Och på framtid!
Jag är så glad att både jag & Josefine fick plats i samma vecka. Samtidigt så himla sorgligt att Caroline, som också fick plats nu med oss, aldrig hann dit..
Fick ett sorgligt samtal igår gällande en fin vän. Det gjorde verkligen ont i själen och ångesten kom som en käftsmäll. Tänker att det är märkligt det där med hur mycket vissa kämpar för att få leva medans andra gör allt för att dö. 
Jag är så glad att det trots omständigheterna gick väl🙏
Mitt liv består sannerligen av en blandad mix av känslor. Glädje blandat med sorg. Höga toppar och djupa dalar och allt i en blandad kompott. Det är väl det som kallas just för livet men Just nu har jag svårt att förhålla mig till de dalar som har uppstår och säkert är de en stor del till min ökande ångest.
Men hörrni, den 1 mars är det ett helt år sedan jag fick mina sista cellgifter! Jag kan knappt fatt att det gått ett helt år sedan jag och min allra bästa vän firade min allra sista omgång med skumpa💪
Tänk vad mycket som hänt sedan dess🙏
När man inte åkt skidor på 15år…När vädret pendlar mellan töväder och frysgrader…. När det är uppkört & isigt i backen…
Ja, då får man faktiskt skylla sig själv när man faller illa, skadar knät och sen knappt kan gå. Det är inte riktigt läge att gnälla över det..
Igår bjöd vid ner grannarna på fördrink innan vi åkte till pinchos. Mums!!
super trevligt! Imorgon ska det komma sol till sälen! Då siktar vi på en heldag i backen.
Nu ska jag sova🙏
Oss går det ingen nöd på minsann, tack vare Stefans stuga 🙏 Jag fällde några glädjens tårar när vi hämtade våra nycklar bara men därefter är allt bara toppen!! vilken miljö, och vilken stuga.
Och inte minst glädjen över att en fin nyfunnen vän och hennes familj bor i samma stuga ovanför oss❤️
Stefan, vilken hjälte som ger oss denna möjlighet för oss och våra barn🙏
Jag är långt ifrån världsbäst på att åka skidor men för att bara ha åkt några gånger i mitt liv gör jag det ganska bra!
fick till en bild på oss i backen och sekunderna efter låg jag som en padda, mitt i backen och kom inte upp. Både oliver & Tyra försökte hjälpa mig men tillslut skrek Tyra högt ”kan någon snälla hjälpa min mamma att komma upp???” Ja, alltid kan man glädja någon😂
Ikväll blir det pinchos och fördrink med grannarna🍸
❤️
Möttes av en fin hjärtask från en fin vän i mitt (för övrigt) väldigt röriga skåp, morgonen kunde knappt börja bättre. Förmiddagen var väldigt lugn men sen körde det igång och det gick i ett!
Vi hann iallafall tvätta bilen så den glänste i all sin prakt! 
och det bästa är när arbetspasset slutar med ett träningspass! 
En fulländad dag heltenkelt!!
Väl hemma och klockan hade nästan passerat 18. Daniels mamma kom med kvällsmat och nu har jag landat i soffan, näääästan klar med packningen inför skidresan på lördag! Nästan!
Imorgon är det jobb igen, 8-18, på schemat och därefter snabbt hem för att packa det sista och förbereda för en tidig lördagsmorgon. Vi ser så mycket framemot denna resan. Till och med så mycket att min stora pojk blev överväldigad av känslor och plötsligt brast i gråt.
Vi behöver detta🙏
Helgerna i ambulansen är galet jobbiga. Det känns som att patienterna aldrig tar slut och att arbetspassen är på tok för långa och alla dessa patientmöten blir tillslut alldeles för mycket. Inte så att varenda en är dödligt sjuk, snarare tvärt om. Det svårt sjuka patienterna är faktiskt lättast, det är då allt funkar bäst och vi vet precis vad vi ska göra. Men det är de där andra patienterna som tar mer på krafterna, de som är för ”friska” för att egentligen åka ambulans, som skulle blivit hänvisade till annan vårdnivå redan via SOS, men som när vi väl är på plats är svåra för oss att motivera till annan vårdnivå. Då är det lättare och mindre krävande att helt enkelt köra dom till sjukhuset, även om det är ett felaktigt sätt att använda en ambulansresurs på. Nåja, mer om det en annan gång. Lite övertid på det redan långa arbetspasset och klockan är slagen långt efter kvällsmat, somnar som en stock klockan 21 och så ringer klockan 5.45 igen. Dags för en ny dag med 11 timmar i bilen och det känns som att sätt gårdagen på repeat. Hur många patienter kan det finnas där ute egentligen? Dom tycks liksom aldrig ta slut. Jag har svårt att beskriva den där förlamande trötthetskänslan efter två sådana tuffa pass..
MEN, känslan när man sen vaknar upp, pigg igen är oslagbar! Utsövd. Redo för en ny dag på jobbet. Så är det ändå på något sätt värt det. Körde till jobbet halv åtta och tittade upp mot himlen, fick lite fjärilar i magen när det slog mig att det var ljust ute🙏 
snart är det vår hörrni och i Skåne har solen lyst sina starkaste strålar både igår och idag!
Jag och Daniel tog Charlie i vagnen igår för en löptur längs stranden i underbart väder. Och även om jag mitt i löprundan grät massor av ”jagärvärldssämstpåattspringa” tårar, har jag världens bästa sambo som peppar. Alltid! Och hur dåligt den där löprundan än går, finns det inget som slår känslan efteråt! 
Idag är en ny dag❤️
Nu, sen jag blev fri, har jag mindre och mindre att berätta om här och jag känner att jag sällan skriver när livet är härligt och alldeles vanligt. Det blir ofta mörkt och dystert. Å andra sidan var det ju bloggens hela syfte från början, att få ventilera, nu när det är en tid där man inte längre använder penna och papper. Och också, om jag mot förmodan och gud hjälpe skulle förlorat kampen, så skulle bloggen finnas kvar för mina barn och andra som ville läsa om mina upplevelser under min kamp.
Nu blev utfallet så mycket bättre än vad jag först trodde och jag hoppas att någon eller några som läser kan känna hopp om en framtid. Att långt ifrån alla förlorar sin kamp, så som man kanske tror när man ser döden i vitögat.
Numera har jag inte så mycket mer att skriva här. Livet rullar på precis som det ska. Jag har toppar och dalar, men topparna är inte längre lika höga, inte heller är dalarna lika djupa som när jag var sjuk. Å andra sidan är de heller inte lika flacka som innan allt det här. Jag är helt enkelt en ny jag, och tiden får visa vilken version av mig själv jag blir.
Men nu vill jag fokusera på det positiva, det friska och denna blogg har kanske därför tjänat sitt syfte.
Frågan är om jag ska starta en ny ”dagbok” eller om jag helt enkelt ska fortsätta skriva i denna men med ett annat, blandat fokus. Lite gott och blandat liksom. Och frågan är om jag har något intressant att delge i mitt alldeles vanliga Svensson liv med full fokus på jobb & familjeliv.
Jag får nog ta mig en funderare helt enkelt. Den som lever får se😊
